P&L, the last part.

Bilden jag har i mitt huvud utav de resterande dagarna flyter liksom samman till en ända stor megadag. Haha, men det måste ju betyda att jag haft roligt i alla fall. Vi utnyttjade då tiden må jag säga, minimalt med sömn. 
Torsdag, vad gjorde vi då..? Jo, just det, regnet kom. Regnet och latheten gjorde att vi inte gick iväg för att se The Subways (vilket jag ångrar en del). Vi gick istället iväg på eftermiddagen för att se Den Svenska Björnstammen (vilket jag också ångrar en del). Helt jävla totalt värdelösa! Tycker inte alls om deras låtar utan följde med för att alla andra ville se dem. Men nej, nu tycker jag ännu sämre om dem. Hörde två låtar, sedan gick vi.. Hörde en bit utav Laleh, men nja. Visst, jag tycker hon är grym som fan som gör sin egen grej och gör det bra, men det är bara inte alls min musiksmak. Mitt i natten gick vi ner till festivalområdet igen. Vi skulle inte se några band, så vad vi egentligen gjorde där, det minns jag inte riktigt, haha. Men Veronica Maggio slutade att spela klockan två, så vi stannade till för att höra "Jag Kommer". Usch, jag tål inte riktigt hennes musik, men tänkte att den låten nog kunde bli häftig att höra live med tanke på alla människor runt om kring som nog skulle skrika sig hesa. Åh jodå, det var faktiskt rätt så fräckt.
 
 
Fredag. Velade runt lite vid tälten så som de andra dagarna. Hällde i oss dricka och begav oss ner till festivalområdet på kvällen. Som utav en slump kom vi precis när Bloc Party körde sin mega hit "Banguet". Fan vad glad jag blev, det var ju den jag ville höra!
När den tog slut gick vi bort och kikade på Melissa Horn. Vi fastnade faktiskt där ända till hon slutade. Shit, den där tjejen kan spela och sjunga. Har inte lagt märke till henne särskilt mycket innan, bara tyckt att hon var rätt bra liksom. Men hon gjorde verkligen intryck, tack för en fin spelning Melissa!
 
 
Sedan var det dags för Kent. Alltså jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar dem. Det är en så hårfin gräns när det gäller det bandet. När jag var liten fick jag en skiva med Kent, och den snurrade ganska bra. Så de låtarna som finns med där måste jag säga att de sitter kvar ganska djupt. Vare sig jag vill eller inte. De flesta andra låtarna däremot har jag ibland lust att spy på. Så med denna tveksamma inställning ställde jag mig i publiken och tänkte "prove yourself, try to entertain me!". Och jävlar, vilket liveband. Jag och Theo knödde oss fram till ett par grymma platser och allt blev bara så där fantastiskt bra. Trots ösregnet så stod där ca 30 000 människor och bara andades musik. Kent är ju speciella, men det är nog precis så där man ska lyssna på deras mörka men ändå mäktiga musik.
Live, svart natt, grymt ljud och mycket strålkastare, rök och en massa scenljus som lyser över en stor publik som sjunger i kör. Det där är ingredienserna ut för en bra livespelning!
 
 
 
 
Lördag. Hoffmaestro & Hardcore Superstar krockade. Fan. Rihanna började så fort Skrillex slutade. Fan. Bara att välja..
Valet var gaska enkelt ändå. Vi valde att köa på Skrillex för att komma längst fram. Wow, vilken jävla grej! Att stå längst fram på världens-galnaste-utgångs-festlåtar-band just nu ( det är min beskrivning utav Skrillex det, haha). Samtidigt som man är medveten om att 45 000 galna människor trycker på bakom en. Sååå häftigt var det! Rätt grymt att vända sig om och se 90 000 armar som viftar i luften. Vilken grej!!
 
 
 
Sist men inte minst var det dags för Rihanna. Skulle hon komma eller ställa in??
Hon kom. Fast 45 minuter för sent. Jaja, häftigt att få se henne i alla fall. Alla har trackat ner på hennes framträdande, men jag tycker att det var bra. Det var en häftig show med hennes bästa låtar. Grät till och med när "I Love The Way You Lie" ekade över 45 000 pers som stod samlade för att få en glimt utav henne. Och jag fick en rejäl glimt! När hon körde den sista låten "We Found Love" så sprang hon ut i publiken, mitt framför mig!! Är inget riktigt Rihanna-fan, men wow, det där var ganska grymt. Rihanna, 20 cm ifrån mig, det kan jag nog leva länge på ändå..
 
 
 
 
Ja, det var den veckan det. Fan att allt som är så bra måste ta slut. Nu ska man behöva vänta ett helt år tills nästa gång. Men det känns gött att veta att det i alla fall blir en nästa gång :D!
 
//Kickan
 
 
 
 
 
 

Peace & Love, part one.

Så där ja, nu är jag tillbaks igen. Efter en sjukt bra vecka på Peace & Love i Borlänge.
Vi såg en jäkla massa band faktiskt. Jag skrev ju ner en lång lista på band jag tänk att se, men var ändå inställd på att kanske se ungefär hälften. Eftersom tiden liksom inte brukar räcka till. Men jag är ganska nöjd över det antal artister vi såg!
 
- Dropkick Murphys
- Rise Against
- Simple Plan
- Melissa Horn
- Kent
- Skrillex
- Rihanna
Dessa såg jag ifrån början till slut, men sedan såg vi ju förståss lite här och där. Det enda jag ångrar är att jag missade The Subways, Maria Mena och Hardcore Superstar. Men annars har det varit rikt med live-musik den här veckan!
 
Onsdagen var helt klart bäst, musikmässigt i alla fall. Dropkick Murphys, Rise Against & Simple Plan.
Dropkick var sådär, ljudet kunde varit bättre. Inte bara där vi stod, utan det var fler som tyckte likadant.
Sedan kanske det berodde på att jag inte kunde så många låtar. Jag ville egentligen bara höra "I'm Shipping Off To Boston". Och när de väl spelade den så skippade de introt helt och körde igenom den rekordsnabbt. Jag menar, den refrängen hade de ju i stort sett kunnat spela hur många gånger som helst, publiken blev ju galen när den började. Men jag ångrar absolut inte att jag såg dem, tycker fortfarande att det är ett grymt häftigt band.
 
Sedan var det dags. Vi skulle äntligen få se Rise Against live. Och ja, vad ska jag säga? Vi stod längst fram, alla på scenen gav max 1000 igenom hela spelningen och allt var bara så där grymt bra. De bästa låtarna just då var Savior, och Hero Of War förståss. Kan inte riktigt beskriva hur magiskt det var när Tim tog fram den acoustiska gitarren och började sjunga med sin hesa stämma "He said son..". Samtidigt som man omringades utav gråtande ansikten och en publikkör som sjöng så att det ekade tillbaks till bandet. Då såg jag hur han log lyckligt och man visste att man var en utav dem som gjorde det möjligt. Grym känsla!
 
Som om detta inte var nog, så sprang vi bort till nästa scen där vi snart skulle få stå ansikte med ansike med grabbarna i Simple Plan. Bandet som hjälpte en igenom högstadiet med de där tonårstexterna som passade så bra just då.
Själv har jag inte lyssnat på dem särsklit mycket sedan den där högstadietiden och kände mig inte så star-struck som jag definitivt hade varit för 5-6 år sedan. Tills de kom utspringande på scenen och drog igång "Shut Up". Var tillbaks på ett ögonblick och det höll i sig ända tills slutet.
Fick ett sånt där lyckligt gråtögonblick också. Visste att det skulle bli så, att så fort de spelade introt till Perfectn skulle det inte gå att hålla emot längre. I slutet utav låten förvandlades lyckotårarna till lycko-SKRIIIK, när sångare Pierre klev ut i publiken och körde den sista versen. Max två meter ifrån stod vi, så nära att man kunde se alla ansiktskonturer, det där är lycka!
Allt var så bra, enligt mig kunde de inte ha valt en bättre spellista. Haha, det kändes nästan som att de hade plockat ut mina absoluta favoriter. Only for you, Kickan.
Förutom gråtögonblicket så var nog den härligaste stunden när de spelade Summer Paradise. WOW, vad det gav sommarkänslor! Blå himmel, strålande sol, glada sjungande människor till en grymt låt och ett fantastiskt live-band. Det bästa var att när låten drog igång kickade söta Pierre ut en massa gigantiska badbollar som publiken slog upp och höll i luften under hela låten.
 
Filmade som en galning. Men vi stod alldeles för långt fram på både Rise Against och Simple Plan för att kameran skulle ta upp något ljud. Så fort basarna hörs så dånar det bara i kameran. Har dock snappat upp och klippt ut några acoustiska delar i alla fall. Enjoy!
 
 
Rise Against
 
 
 
 
 
 
Simple Plan
 
 
 
 
 
 
Resten utav dagarna sparar jag på lite till..
//Kickan
 
 
 
 
 
 
 
 

Awesome

Måste bara börja att tacka för ett underbart fint inlägg ifrån Jossan. Jag håller med varteda ord. Jaa, det var helt jävla fantastiskt i Borlänge förra året. Och jaa, det suger verkligen att Jossan kommer att vara på fel sida utav jordklotet denna gången. Men som sagt, 2013 kommer bli epic!!
Men för min del så blir det förhoppningsvis en grym upplevelse i år också. Det är fantastiska band bokade och biljetterna håller på att ta slut. Det känns bra. Självklart kommer jag att filma och fota så mycket som kamerabatteriet tillåter, så att jag kan dela med mig utav alla fina musikögonblick. Tänk om man kunde få vara med om en sån där magisk spelning igen, som Journey bjöd på förra året med sina dunderhits Don't Stop Believin' & Any Way You Want It. Får faktiskt lite fjärilar i magen redan nu när jag tänker på att jag om drygt en månad kommer att stå och gråta till Hoffmeastros Highwayman, kan riktigt höra publikens skrik/sång. Så kanske får jag ett sånt där ögonblick igen..? Men förutom Hoffmaestro, så finns det en hel radda med stora band och artister som kommer dit. Bara för att nämna några:

- Rihanna
- Skrillex
- Rise Against
- Simple Plan
- Bloc Party
- Hardcore Superstar
- The Subways
- Billy Idol
- Dropkick Murphys
- Tove Styrke
- Kent
- Regina Spektor
- Maria Mena
- Clutch
- Timbuktu
För en komplett lista, kolla in P&L hemsida! Här:
http://www.peaceandlove.se/festival/artister/

Det där var bara några som jag skulle kunna tänka mig att se. Men på hemsidan så finns det en hel del fler artister i alla genrer. Så för er som blir sugna på att dra dit men inte bokat än, gör det, för biljetterna är på väg att ta slut!

De artister som främst kommer att vara i fokus för mig är Rihanna, Rise Against, Simple Plan, Hardcore Superstar, Dropkick Murphys, Skrillex, Hoffmaestro eventuellt Bloc Party, Billy Idol och The Subways.. Antagligen Kent också, eftersom de andra i gänget kommer vilja se dem, haha. Så ifrån dessa spelningar blir det förhoppningsvis en hel del bilder.
Haha, inser nu när jag läser alla band jag skrivit ner, att det säkert inte kommer att bli så många man ser ändå. Men de som ska ses, ska ta varas på i alla fall!

Även jag vill bjuda på härliga bildminnen ifrån P&L 2011.













//Kickan











Start!

Tjenare!

Det är jag som är Kickan, eller bild nummer två. Mina inlägg kommer att handla om allt mellan himmel och jord, MEN som förstås har med musik att göra. Vi kommer ju också att ha ”dagens låt” här, där var och en väljer en speciell låt och kanske med en liten förklaring till varför. Jag kommer inte här och nu avslöja vilken särskild ”musikstil” som kommer att komma ur mina inlägg. Det kommer istället att handla om musik som jag associerar till, vilket kan bräddas en del. Men musiken som har funnits med mig i mitt liv följer väl en viss genre som ni kanske kommer att märka. Men tanken är i alla fall att det ska bjudas på guldklimpar ur musikens värld. Jag ska försöka göra mitt bästa för att lyckas med det, och ser fram emot att få dela med mig.

Men då kör vi!


RSS 2.0