P!NK
Yapp, då var det sagt. P!nk har precis gått ut med datumet för hennes nya album "The Truth About Love". Den 19 September hoppar jag högt!
Självklart får Alecia stå för dagens låt. En låt som jag lyssnade sjukt mycket på förr, dessutom kan jag inte annat än älska videon.. Kul att de har gömt in Carey Hart som en utav cowboyarna!
P!nk - Trouble
//Kickan
Paramore på repeat :)
Har haft den här låten på hjärnan i två dagar nu, kan inte låta sbi att spela någon annan. Haha, tur att den är så bra, hade varit tjötigt annars..
Paramore - Ignorance
Den acoustiska versionen. En superlåt att ta fram gitarren till, underbart!
//Kickan
RMK ;)
RMK & Toppen har släppt sin första musikvideo!
RMK & Toppen - Gå Mot Rött
//Kickan
Best Coast
Jossan kom hem igår efter att ha spenderat nästan ett år i USA som Au-pair. Så valet utav dagens låt blev ganska enkelt.
När jag varit borta hemifrån länge och känner att det är dags att komma hem, då lyssnar jag på den här. Alltid! West Coast = Best Coast
Coconut Records - West Coast
//Kickan
Bandgranne :)
På P&L festivalen träffade jag vår tältgranne Pär Eriksson, som är sångare och gitarrist i In Bloom. Deras musik influeras utav Muse och Paramore, riktigt bra om ni frågar mig. Kolla här!
In Bloom - Dandelion Child
För mig är ett riktigt bra band inte godkänt förrän jag vet att de är ett bra liveband också. Eftersom livemusik är bland det bästa jag vet, känns det lite fejk om det låter bra på skivan, men kasst på scenen.
Men de här grabbarna har bevisat att de låter minst lika bra på livescenen som i inspelningsstudion!
Kolla själva..
//Kickan
How do I feel this good sober?
Har suttit med gitarren hela kvällen och spelat P!nks "sober", älskar verkligen den där låten! Den passar väl bra en söndag som denna..
//Kickan
P&L, the last part.
Bilden jag har i mitt huvud utav de resterande dagarna flyter liksom samman till en ända stor megadag. Haha, men det måste ju betyda att jag haft roligt i alla fall. Vi utnyttjade då tiden må jag säga, minimalt med sömn.
Torsdag, vad gjorde vi då..? Jo, just det, regnet kom. Regnet och latheten gjorde att vi inte gick iväg för att se The Subways (vilket jag ångrar en del). Vi gick istället iväg på eftermiddagen för att se Den Svenska Björnstammen (vilket jag också ångrar en del). Helt jävla totalt värdelösa! Tycker inte alls om deras låtar utan följde med för att alla andra ville se dem. Men nej, nu tycker jag ännu sämre om dem. Hörde två låtar, sedan gick vi.. Hörde en bit utav Laleh, men nja. Visst, jag tycker hon är grym som fan som gör sin egen grej och gör det bra, men det är bara inte alls min musiksmak. Mitt i natten gick vi ner till festivalområdet igen. Vi skulle inte se några band, så vad vi egentligen gjorde där, det minns jag inte riktigt, haha. Men Veronica Maggio slutade att spela klockan två, så vi stannade till för att höra "Jag Kommer". Usch, jag tål inte riktigt hennes musik, men tänkte att den låten nog kunde bli häftig att höra live med tanke på alla människor runt om kring som nog skulle skrika sig hesa. Åh jodå, det var faktiskt rätt så fräckt.
Fredag. Velade runt lite vid tälten så som de andra dagarna. Hällde i oss dricka och begav oss ner till festivalområdet på kvällen. Som utav en slump kom vi precis när Bloc Party körde sin mega hit "Banguet". Fan vad glad jag blev, det var ju den jag ville höra!
När den tog slut gick vi bort och kikade på Melissa Horn. Vi fastnade faktiskt där ända till hon slutade. Shit, den där tjejen kan spela och sjunga. Har inte lagt märke till henne särskilt mycket innan, bara tyckt att hon var rätt bra liksom. Men hon gjorde verkligen intryck, tack för en fin spelning Melissa!
När den tog slut gick vi bort och kikade på Melissa Horn. Vi fastnade faktiskt där ända till hon slutade. Shit, den där tjejen kan spela och sjunga. Har inte lagt märke till henne särskilt mycket innan, bara tyckt att hon var rätt bra liksom. Men hon gjorde verkligen intryck, tack för en fin spelning Melissa!
Sedan var det dags för Kent. Alltså jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar dem. Det är en så hårfin gräns när det gäller det bandet. När jag var liten fick jag en skiva med Kent, och den snurrade ganska bra. Så de låtarna som finns med där måste jag säga att de sitter kvar ganska djupt. Vare sig jag vill eller inte. De flesta andra låtarna däremot har jag ibland lust att spy på. Så med denna tveksamma inställning ställde jag mig i publiken och tänkte "prove yourself, try to entertain me!". Och jävlar, vilket liveband. Jag och Theo knödde oss fram till ett par grymma platser och allt blev bara så där fantastiskt bra. Trots ösregnet så stod där ca 30 000 människor och bara andades musik. Kent är ju speciella, men det är nog precis så där man ska lyssna på deras mörka men ändå mäktiga musik.
Live, svart natt, grymt ljud och mycket strålkastare, rök och en massa scenljus som lyser över en stor publik som sjunger i kör. Det där är ingredienserna ut för en bra livespelning!
Lördag. Hoffmaestro & Hardcore Superstar krockade. Fan. Rihanna började så fort Skrillex slutade. Fan. Bara att välja..
Valet var gaska enkelt ändå. Vi valde att köa på Skrillex för att komma längst fram. Wow, vilken jävla grej! Att stå längst fram på världens-galnaste-utgångs-festlåtar-band just nu ( det är min beskrivning utav Skrillex det, haha). Samtidigt som man är medveten om att 45 000 galna människor trycker på bakom en. Sååå häftigt var det! Rätt grymt att vända sig om och se 90 000 armar som viftar i luften. Vilken grej!!
Sist men inte minst var det dags för Rihanna. Skulle hon komma eller ställa in??
Hon kom. Fast 45 minuter för sent. Jaja, häftigt att få se henne i alla fall. Alla har trackat ner på hennes framträdande, men jag tycker att det var bra. Det var en häftig show med hennes bästa låtar. Grät till och med när "I Love The Way You Lie" ekade över 45 000 pers som stod samlade för att få en glimt utav henne. Och jag fick en rejäl glimt! När hon körde den sista låten "We Found Love" så sprang hon ut i publiken, mitt framför mig!! Är inget riktigt Rihanna-fan, men wow, det där var ganska grymt. Rihanna, 20 cm ifrån mig, det kan jag nog leva länge på ändå..
Ja, det var den veckan det. Fan att allt som är så bra måste ta slut. Nu ska man behöva vänta ett helt år tills nästa gång. Men det känns gött att veta att det i alla fall blir en nästa gång :D!
//Kickan
Nytt ;)
P!nk har kommit ut med en ny singel, underbara älskade Alecia :)
P!nk - Blow Me (One Last Kiss)
//Kickan
The Offspring med nytt album!
The Offspring har ju släppt ett nytt album, "Days Go By". Har lyssnat igenom det lite snabbt, men inte tillräckligt för att välja ut någon särskild som dagens låt. Här kommer därför deras, enligt mig, bästa låt de gjort. Har lyssnat på den här så sedan alltid och kommer nog aldrig att tröttna. = En bra låt!
The Offspring - You're Gonna Go Far, Kid
//Kickan
Astronaut
Det blir en P&L låt idag även idag, denna gången ifrån Simple Plan.
Simple Plan - Astronaut
//Kickan
Tim <3
Lätt val idag. Den grymmaste låten på Peace & Love i år, vad jag såg i alla fall.
Kom hem med känslan utav att vara lite, lite mer kär i Tim Mcilrath och hans/deras texter.
Rise Against - Savior
Peace & Love, part one.
Så där ja, nu är jag tillbaks igen. Efter en sjukt bra vecka på Peace & Love i Borlänge.
Vi såg en jäkla massa band faktiskt. Jag skrev ju ner en lång lista på band jag tänk att se, men var ändå inställd på att kanske se ungefär hälften. Eftersom tiden liksom inte brukar räcka till. Men jag är ganska nöjd över det antal artister vi såg!
- Dropkick Murphys
- Rise Against
- Simple Plan
- Melissa Horn
- Kent
- Skrillex
- Rihanna
Dessa såg jag ifrån början till slut, men sedan såg vi ju förståss lite här och där. Det enda jag ångrar är att jag missade The Subways, Maria Mena och Hardcore Superstar. Men annars har det varit rikt med live-musik den här veckan!
Onsdagen var helt klart bäst, musikmässigt i alla fall. Dropkick Murphys, Rise Against & Simple Plan.
Dropkick var sådär, ljudet kunde varit bättre. Inte bara där vi stod, utan det var fler som tyckte likadant.
Sedan kanske det berodde på att jag inte kunde så många låtar. Jag ville egentligen bara höra "I'm Shipping Off To Boston". Och när de väl spelade den så skippade de introt helt och körde igenom den rekordsnabbt. Jag menar, den refrängen hade de ju i stort sett kunnat spela hur många gånger som helst, publiken blev ju galen när den började. Men jag ångrar absolut inte att jag såg dem, tycker fortfarande att det är ett grymt häftigt band.
Sedan var det dags. Vi skulle äntligen få se Rise Against live. Och ja, vad ska jag säga? Vi stod längst fram, alla på scenen gav max 1000 igenom hela spelningen och allt var bara så där grymt bra. De bästa låtarna just då var Savior, och Hero Of War förståss. Kan inte riktigt beskriva hur magiskt det var när Tim tog fram den acoustiska gitarren och började sjunga med sin hesa stämma "He said son..". Samtidigt som man omringades utav gråtande ansikten och en publikkör som sjöng så att det ekade tillbaks till bandet. Då såg jag hur han log lyckligt och man visste att man var en utav dem som gjorde det möjligt. Grym känsla!
Som om detta inte var nog, så sprang vi bort till nästa scen där vi snart skulle få stå ansikte med ansike med grabbarna i Simple Plan. Bandet som hjälpte en igenom högstadiet med de där tonårstexterna som passade så bra just då.
Själv har jag inte lyssnat på dem särsklit mycket sedan den där högstadietiden och kände mig inte så star-struck som jag definitivt hade varit för 5-6 år sedan. Tills de kom utspringande på scenen och drog igång "Shut Up". Var tillbaks på ett ögonblick och det höll i sig ända tills slutet.
Fick ett sånt där lyckligt gråtögonblick också. Visste att det skulle bli så, att så fort de spelade introt till Perfectn skulle det inte gå att hålla emot längre. I slutet utav låten förvandlades lyckotårarna till lycko-SKRIIIK, när sångare Pierre klev ut i publiken och körde den sista versen. Max två meter ifrån stod vi, så nära att man kunde se alla ansiktskonturer, det där är lycka!
Allt var så bra, enligt mig kunde de inte ha valt en bättre spellista. Haha, det kändes nästan som att de hade plockat ut mina absoluta favoriter. Only for you, Kickan.
Förutom gråtögonblicket så var nog den härligaste stunden när de spelade Summer Paradise. WOW, vad det gav sommarkänslor! Blå himmel, strålande sol, glada sjungande människor till en grymt låt och ett fantastiskt live-band. Det bästa var att när låten drog igång kickade söta Pierre ut en massa gigantiska badbollar som publiken slog upp och höll i luften under hela låten.
Filmade som en galning. Men vi stod alldeles för långt fram på både Rise Against och Simple Plan för att kameran skulle ta upp något ljud. Så fort basarna hörs så dånar det bara i kameran. Har dock snappat upp och klippt ut några acoustiska delar i alla fall. Enjoy!
Rise Against
Simple Plan
Resten utav dagarna sparar jag på lite till..
//Kickan
Festival :D!
Så där ja, nu är packningen snart färdig. Drar till Peace & Love, så det kommer inte komma några inlägg ifrån mig under resten utav den här veckan. Men ska samla på en massa kort och filmer som jag kan dela med mig utav. Ha're gött!
Festivallåten.
Bad Cash Quartet - Big Day Coming
//Kickan
Take it away, honey!
Kan inte sluta lyssna på den här. Den har snurrat hela kvällen, älskar't.
Arctic Monkeys - R U Mine?
//Kickan
"Och hela världen sa!"
Ledsen för dålig uppdatering under helgen. Men har precis kommit hem efter midsommarens sköna fester.
Helgen spenderade i alla fall i Grebbestad, på summerparty. Där spelades en rad utav sköna sommarhits, mest den här, vilket skapade galen glad stämning!
//Kickan
