Idag är det 33 år sedan Robin Miriam Carlsson föddes, ett utav Sveriges stora musikansikten utåt. En tuff tjej som verkligen har gått sin egen väg och som jobbat hårt för att ta sig upp till toppen. Och hon har gjort det bra!

Mitt Robyn-minne.

När jag var sju år tog Mamma med mig på min första konsert. Det var Robyn som spelade.
Jag hade fått hennes skiva i julklapp, och både jag och Mamma fastnade direkt för hennes låtar. Vår favorit hette electric. Wow, jag hade aldrig hört något liknande. Var det verkligen möjligt att en liten blyg tjej ifrån Sverige kunde ha hittat på allt det där helt själv och göra det så kaxigt..?
Haha, jag glömmer aldrig den spelningen. Vi hittade en jättesten som jag kunde stå på, för att se över alla lite för långa människor som hoppade och skrek framför oss. Shit, vad glad jag var. Men minns också att jag  stod där och var extremt kissenödig. Men vägrade förståss kliva ner från stenen och gå iväg, "men Mamma, tänk om jag missar det bästa!?" Tillslut gick det inte längre, vi fick bara springa bort till toaletten.
.. Självklart hördes det där sköna knastrande introt till Electric så fort vi kom dit. Det var bara att stå och sjunga med i kissekön istället!

Men det är inte Electric som får stå för dagens låt. Nej, det bästa med Robyn kom ett par år senare..

Robyn - Be Mine




//Kickan